Som nu som då är jag kluven, för jag växte upp i en mitt emellan.
De fick mig glödhet och frusen, men det fick gå över som ingenting alls.

Dom hade mycket att säga, men vad var det dom sa?
Dom packa byxa och tröja, mamma sa: "Ha det så bra!"
Pappa, jag kommer idag.

Jag fick en bricka om halsen, jag minns detaljer i alla farväl.
De fick mig aldrig fastspänd, för nu som då är jag alltid på väg.

Det gick inte över, jag ville tillbaks.
Hjärtat ville fram och tillbaks.
Det gick inte över, jag ville va kvar.
Jag hörde men vad var det dom sa?

Pappa sa: "Ha det så bra!"
Mamma, jag kommer idag...